Det onda ögat jag får då, där kan man diskutera "om blickar KAN döda".
Många människor vill ju gärna sätta sig på huk, klappa om hunden och fråga hur det gick, d va inte meningen m.m.
Dom menar ju väl, ur en människosynpunkt.
Men är du orolig, känner hunden av det. Hunden är redan lite orolig (p.g.a att det har ont i svansen) och den blir mer orolig om du är det.
Klappar man då hunden så får den ju en belöning för att den är orolig.
Känner man dock att man trampade rätt illa så ska man ju naturligtvis kolla så hunden är okej.
Min bättre hälft har hand om klo-klippningen här hemma. Hon är stenhård med detta att inte tycka synd om hundarna. Hon använder alltid en lugn och mjuk röst, sätter sig på golvet och lägger hundarna på rygg emellan sina ben och sen klipper hon.
Nu är ju våra hundar vana vid detta så det är ju inga problem längre, men hon fick hjälpa några med en Rottistik, för ett tag sedan, som absolut inte ville få klorna klippta.
Här kommer nästa grej som också är viktigt i sammanhanget, hon låter inte hunden komma undan.
Rottisen kunde morra och visa hur mycket tänder hon ville men Sussie slutade inte för det. Hon fortsatte vara lugn och klippte vidare.
Naturligtvis så är hon inte dumdristig, läser hon att hunden eventuellt kommer hugga, så släpper hon ju upp den, men sen när hunden är lugn, berömmer hon det och börjar igen.
Jag läste något bra i Cesar Millans bok Leader of the pack. Ett fysisk och psykiskt extremt exempel på varför man ska hålla sig lugn och inte tycka synd om hunden.
Om hunden blir påkörd!
Springer du då fram och är hysterisk och orolig så blir hunden ännu mer orolig. När hunden är orolig så slår hjärtat fortare och blodet pumpas runt snabbare. Har hunden inre blödningar eller ett öppet sår så pumpas blodet ut snabbare.
Är du däremot lugn och sansad (så gott det går under omständigheterna) så blir hunden mer lugn och sansad och hjärtat slår långsammare.
En kväll för ett tag sedan fick vår Schäfer en knäpp. Varje gång jag nös (bara när jag nös) så kom han springandes med öronen bakåt och la sig vid mina fötter. Naturligtvis så grundar det sig i något jag har gjort, vet dock inte vad det kan vara?!
Men hur som helst så tyckte vi ALDRIG synd om honom, även om han såg orolig ut. Vi ignorerade honom. Vissa gånger så gick jag ut ur rummet precis när jag hade nyst, så han absolut inte fick något "beröm" av att lägga sig vid mina fötter. Nu, veckor senare, så bryr han sig inte längre. Eventuellt så lyfter han på huvudet bara! Slutet gott, allting gott.
*Ta tips ifrån allt och alla och utveckla det bästa för dig och din hund!*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar