Psykologi

Dagens lördag blev bortslösad i form av kurs!
Jag spenderade 7 timmar där jag fick lära mig om sånt som jag har sysslat med i snart 13 år. Kursen var som mest inriktad på ECO-drive. Tror detta va min 6 eller 7 lektion i ECO-drive, både teoretiskt och praktiskt.

Men sen blev lördagen genast bättre när jag fick komma hem till min vackra kvinna, underbara barn och fantastiska hundar. Och som grädde på moset så blev det Sushi till kvällsmat.


Är man elak om man inte känner empati för någon som har misslyckats, trots att man visste (långt tillbaka) att personen ifråga inte skulle lyckas? Och hur länge ska man ställa upp och hjälpa en person som uppenbarligen inte klarar av sin uppgift?


Psykologi!
När jag va liten, ifrån att jag började tänka för mig själv till tonåren, va jag såpass naiv att jag trodde att folk som sa eller gjorde något elakt, gjorde det av misstag!

I tonåren insåg jag ju att folk inte va så trevliga som jag ville tro, men jag försökte att inte bry mig. Bemästrade dock inte denna ädla konst riktigt.

20-års åldern hade jag lärt mig att skita fullständigt i vad folk tyckte och tänkte. Så länge deras handlingar inte drabbade min familj samt nära och kära.

Nu, början på 30- års åldern så gäller det samma som vid 20-års åldern med den lilla ändringen att jag vill veta VARFÖR folk gör som dom gör och hur dom resonerar, speciellt när det fullständigt går emot min moral och mitt tankesätt.

Frågeställningen ovanför är uttaget ur ett "drama" som har utspelat sig på jobbet under några månader nu. Chefen drog igång en ny svår tur som absolut behövde en VÄLDIGT rutinerad chaufför för att körningen skulle fungera. Jag tänker inte dra hela historien, men han anställer en nyutexaminerad chaufför (18 år) med motiveringen att han bor nära företagen som lastbilen utgår ifrån.
Nu har det visat sig att han inte klarar av körningen, han erkände det för mig i fredags. Men chefen kan inte svälja sin stolthet och erkänna att han har gjort fel. Nu ignorerar han ansvaret för 50-60 lastbilar för att istället lägga all sin energi på att denna bilen ska fungera.
Jag har lagt mig i detta "drama" för det har drabbat en nära stående till mig. Min gode vän @GrinigaGubben var värd denna körningen till 100%. Vi är stöpta ur samma form han och jag. uppfostrade till att ha en förbannat hög arbetsmoral och med det i bakfickan plus hans kompetens så hade han fixat den turen galant.

Men tyvärr så är det där det skiter sig.
Chefen måste ha nybörjaren på turen för då känner sig chefen behövd. Då blir hans "jag är bra" behov fyllt.
Turen blir chefen skötebarn som han fixar och donar med åt nybörjaren, nybörjaren står och säger -Tack, jag hade aldrig fixat detta utan dig. Chefen får en ego-boost.
Vi andra har lärt oss att inte ge chefen den belöningen. Chefen stannar kvar på jorden, men så fort någon ger honom beröm så får han hybris.

En människas stolthet, envishet, favorisering och egoism kan få ett stort åkeri med 50-60 bilar och ett 20-tal släp att gå på knäna.