När jag kliver upp på morgonen så är hundarna kissenödiga och väldigt exalterade över att få komma ut. Dom springer runt benen på mig, skäller och gnäller och vill att jag ska öppna dörren.... Eller dom gjorde det förr, rättare sagt!
Jag kliver upp runt 4 nästan varje morgon, och vid den tiden så ligger Darling och töserna och sover gott. Det sista jag vill då, är ju att hundarna ska börja skälla. Börjar dom skälla så vaknar töserna och det blir ett jävla liv. Skällande hundar och skrikande barn klockan 04.00 är ingen bra start på dagen.
Lösningen på detta blev det mest logiska, öppna dörren, fort som fan, och släppa ut kreaturen. Men jag märkte ju snabbt att det va ju en lösning som inte löste något. Dom gav ju fortfarande ljud ifrån sig tills dess att jag hade fått upp dörren.
Dom VILL ju att jag ska öppna dörren, när jag öppnar dörren så blir det ett beröm för det sinnestillståndet dom är i just då och dom lär sig jävligt snabbt att om dom skäller ännu värre så öppnar jag ännu snabbare.
Lösningen blev ju att på dagtid, lägga dom ner och vänta tills dom lugnat ner sig plus ögonkontakt, innan jag öppnar dörren och släpper ut dom på kommando.
Likadant gäller när dom ska in och ut ur bilen.
Eller när dom vill lukta på något intressant, då brukar jag hindra dom i kopplet tills dom självmant tittar på mig, utan att jag gör något ljud ifrån mig, och när vi får ögonkontakt så släpper jag efter i kopplet och dom får beröm genom att få lukta. En bra kontaktövning.
Där va lite tankar om detta. Det finns mängder av sådana situationer så jag kommer säkert skriva om detta ämne igen. Hoppas det inte blev allt för långtråkigt att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar