måndag 19 augusti 2013

Enbart positiva metoder och belöningar!


Enbart positiva metoder och belöningar!

Visst vore det fantastiskt om man aldrig behövde säga till eller korrigera sin hund på något sätt. Att bara kunna ge sin hund beröm i alla lägen.

Varje gång som hunden utför ett oönskat beteende så väntar man tills hunden slutar och sen ger man belöning för det beteendet som är godkänt enligt oss.

Om vi tar ett exempel.

Positiv metod. Att ignorera bort oönskat beteende istället för att korrigera. Om hunden inte får någon respons ifrån dig så ser den ingen anledning att fortsätta.

Din hund skäller på grannen, du ställer dig i dörren och väntar på att hunden ska sluta. När hunden väl slutar så får han beröm för att han har slutat och eventuellt för att han kommer tillbaka till dig. Det låter ju jätte-vettigt, hunden har fått beröm för att den har slutat…. eller?

Om du inte ger hunden en korrigering eller något avledande så har hunden förmodligen slutat för att grannen gick in i sitt hus igen. Hunden skällde och skällde tills grannen försvann och sen fick hunden ett beröm. I hundens värld så blev ju allt perfekt. Han lyckades skrämma bort grannen (Vakta tomten) plus att han fick beröm för det.

 
Negativ korrigering. Om man lägger in en korrigering när hunden redan har BÖRJAT skälla så blir det ju en bestraffning, och en bestraffning försämrar bara din relation till hunden. Ju mer du bestraffar hunden, ju mer försvinner hundens förtroende för dig. Tänk dig själv om du får en käftsmäll, av din sambo, varje gång du startar bilen. Du kommer inte sluta använda bilen, för du behöver den, men förmodligen kommer du och din sambo gå isär.

Likadant med hundar. Hundar med vaktinstinkt behöver vakta, det ligger i generna på dom. Skäller du då på hunden varje gång den vaktar så förlorar den mer och mer förtroende för dig.

 
Något avledande. Du kan kasta en godis åt sidan, så hunden bryter fokus och tar godisen istället, men förmodligen så kommer hunden äta godisen och sen börja skälla igen.

Men säg att det skulle funka, att hunden tar godisen och sen har den inget behov av att skälla mer. Då är det lätt att du behöver slänga godis hädanefter. Men om man istället testar hunden emellanåt. Skulle grannen komma ut och hunden reagerar men för en gång skull, inte skäller, så ger man rikligt med oralt beröm. Skulle hunden ändå skälla så är det bara till och kasta en godis till.

 
Positiv korrigering. En del påstår att dom har en så kallad positiv korrigering. Att ett nej-ord betyder ”- gör inte det, gå och gör något annat roligt. Hunden skäller på grannen och ”nej” betyder gå och lek med bollen istället.

Om man bryter ner detta lite och kanske överanalyserar så tycker jag det ändå att det, på sätt och vis, blir en negativ korrigering.

Hunden börjar skälla, först och främst, pga vaktinstinkter, i andra hand för att han får ut något av det, och i tredje hand för att dom kan och vill. Dessa tre anledningar är ganska stora motivationer för en hund och ska man då säga – Nej, gå och gör något annat! så är det ju förmodligen tråkigare än att skälla på grannen och då blir det en negativ korrigering. Det är väldigt svårt att hitta något som är roligare att göra, för hunden, än något som hunden själv väljer att göra.

 
Förekomma. Har du god kontakt med din granne så kan du ju alltid be honom/henne att ringa eller sms:a dig innan dom ska lämna hemmet. Då kan du förekomma hunden med en korrigering (följt av beröm) för du vet att grannarna kommer att komma ut. Men då gäller det ju att man har så pass trevliga och hjälpsamma grannar =)  








 
 
 
 

3 kommentarer:

  1. Nä Henrik, nu har du fått en del om bakfoten, och en av de "största skrönorna" delar du vidare.

    Det är inte så att man "ignorerar" om en hund skäller, för att fortsätta ditt exempel, just för att vissa saker är självbelönande för hundarna och då skulle en ignorering inte fungera, just för att den får fortsätta och till slut "vinner den" (hotet, eller oftast faran de uppfattar, försvinner).

    Med andra ord så är det då kontraproduktivt att ignorera de självbelönande beteendena, och DETTA! är nog den största fallgropen för den som vill syssla med belöningsträning, och ofta HÄR den person som "testat" belöningsträning missar och därför "påtalar" att belöningsträning "inte fungerar".

    Det viktigaste är faktiskt att se till så man "inte kommer in i de situationerna", man behöver "förekomma", där är nyckeln till att lyckas med belöningsträningen ;-)

    De s.k "snälla brytkommandona", är faktiskt snälla, de är neutrala till positiva, beroende på "när de används", och de "lärts in".

    OCH! börjar hunden skälla, eller man får något annat man tycker "är ett problem" i hundens uppförande, så kanske man har ett "snällt inlärt" Nej-kommando, och det används första gången, och då inser man: "Aaha! Det här gillar jag inte, det beteendet vill jag inte ha, därför tränar jag på HUR hunden ska uppföra sig, i de situationerna så den i framtiden INTE skäller utan uppför sig som jag vill".

    SvaraRadera
  2. Jag håller fullständigt med dig, och det är det du skriver som jag försöker få fram.

    Mina exempel som jag radade upp (speciellt det med ignorerandet) är exempel på hur långt det har dragits med de så kallade "mjuka metoderna".
    Jag vill ha fram överdriften som har blivit. Folk tolkar de "mjuka metoderna" så intensivt att det kommer snart gå käpprätt åt helvete i hundvärlden. Folk kan inte anamma metoderna på rätt sätt utan gör vad dom tror är rätt. Folk behöver utbildning för att kunna utföra metoderna rätt.

    När det gäller att förekomma så är jag fullständigt med dig. Jag anammar det till 100% och anser att det är förmågan till att kunna göra det, som gör dig till en bra hundförare!

    Tack för synpunkterna, riktigt kul. Ber om ursäkt om det var dåligt uttryckt men i slutändan tror jag att du och jag tänker rätt lika gällande detta.

    SvaraRadera
  3. Vill bara tillägga att när jag skriver korrigering, så menar jag inte sparkar, slag och skrik. Snarare något som tillkallar fokus tillbaka på mig. Många hänger upp sig på just det ordet.

    SvaraRadera