Ödmjukhet!

Har stått och lagat mat i nästan 3 timmar nu, som jag och Darling precis har avnjutit.
Måste få skryta lite och säga att jag är jävligt skicklig, kanske skulle skola om mig till kock..

Nu till saken.
Läste precis ett blogg-inlägg från en jag följer på Twitter. (hoppas personen ifråga inte tar illa upp att jag spinner vidare på detta lite). Inlägget hette Älskar eller Hatar.
Jag tolkade inlägget som så att om hon delade med sig av sin erfarenhet gällande hundar, delade med sig av en teori eller en metod, så fick hon 10 personer som sa -Riktigt bra, så tycker jag med. Och 10 personer som sa -Du är ju inte klok! Hur kan du tycka/träna så?!

Där har vi anledningen till att jag startade min blogg!
Så länge hunden inte far illa så kvittar det väl vilken metod någon annan använder sig av. Och jag tycker det är fruktansvärt orutinerat att bara döma bort en teori, jag tycker man ska till sig av allt alla säger och samla på sig så mycket tips och kunskap man kan.

Jag tycker inte att allt Cesar Millan gör är rätt alla gånger och i alla lägen, men jag försöker ändå titta på så många program som möjligt, just för att jag kanske får reda på något nytt. Eller han kanske har börjat använda någon ny metod som kanske kan fungera på någon av mina hundar.

Det samma gäller Fredrik Steen, jag sitter och lusläser varje nytt blogg-inlägg han skriver, av samma anledning som ovanför.
Och jag tar tips från Hundmannen, min sambo, min far, min mor, min syster, grannarna som tränar Rottis och Boxer på elitnivå, folk jag följer på Twitter och jägaren i höstas vars hund hade sprungit bort från jaktmarkerna.

Du kan inte läsa körkortsboken och sen tro att du kan sätta dig och köra en bil.
Man kan inte läsa en bok om lydnad och sen träna strikt efter metoderna som man läser till sig.
Man måste utveckla det som fungerar bäst för dig och hunden och för att kunna göra det så måste du läsa t.ex 374 böcker, ta tips från allt hundfolk du stöter på och skaffa så mycket erfarenhet du bara kan.

Och när du kan träna och sköta din hund på ett hälsosamt sätt så kanske du får för dig och skaffa en till hund. En hund som är en helt annan ras och har en helt annorlunda "motor" och psyke, och helt plötsligt så faller 50 procent av din erfarenhet bort. Metoderna du använde på den första hunden kanske inte alls fungerar på nästa hund och då måste du börja ta till dig av nya tips och utveckla nya metoder för den nya hunden.

Skaffa all kunskap som finns i hundvärlden, speciellt för din hunds skull. Och håll er lite ödmjuka och tänk på att vissa metoder fungerar för vissa, även om dom inte passar dig!!

Psykologi

Dagens lördag blev bortslösad i form av kurs!
Jag spenderade 7 timmar där jag fick lära mig om sånt som jag har sysslat med i snart 13 år. Kursen var som mest inriktad på ECO-drive. Tror detta va min 6 eller 7 lektion i ECO-drive, både teoretiskt och praktiskt.

Men sen blev lördagen genast bättre när jag fick komma hem till min vackra kvinna, underbara barn och fantastiska hundar. Och som grädde på moset så blev det Sushi till kvällsmat.


Är man elak om man inte känner empati för någon som har misslyckats, trots att man visste (långt tillbaka) att personen ifråga inte skulle lyckas? Och hur länge ska man ställa upp och hjälpa en person som uppenbarligen inte klarar av sin uppgift?


Psykologi!
När jag va liten, ifrån att jag började tänka för mig själv till tonåren, va jag såpass naiv att jag trodde att folk som sa eller gjorde något elakt, gjorde det av misstag!

I tonåren insåg jag ju att folk inte va så trevliga som jag ville tro, men jag försökte att inte bry mig. Bemästrade dock inte denna ädla konst riktigt.

20-års åldern hade jag lärt mig att skita fullständigt i vad folk tyckte och tänkte. Så länge deras handlingar inte drabbade min familj samt nära och kära.

Nu, början på 30- års åldern så gäller det samma som vid 20-års åldern med den lilla ändringen att jag vill veta VARFÖR folk gör som dom gör och hur dom resonerar, speciellt när det fullständigt går emot min moral och mitt tankesätt.

Frågeställningen ovanför är uttaget ur ett "drama" som har utspelat sig på jobbet under några månader nu. Chefen drog igång en ny svår tur som absolut behövde en VÄLDIGT rutinerad chaufför för att körningen skulle fungera. Jag tänker inte dra hela historien, men han anställer en nyutexaminerad chaufför (18 år) med motiveringen att han bor nära företagen som lastbilen utgår ifrån.
Nu har det visat sig att han inte klarar av körningen, han erkände det för mig i fredags. Men chefen kan inte svälja sin stolthet och erkänna att han har gjort fel. Nu ignorerar han ansvaret för 50-60 lastbilar för att istället lägga all sin energi på att denna bilen ska fungera.
Jag har lagt mig i detta "drama" för det har drabbat en nära stående till mig. Min gode vän @GrinigaGubben var värd denna körningen till 100%. Vi är stöpta ur samma form han och jag. uppfostrade till att ha en förbannat hög arbetsmoral och med det i bakfickan plus hans kompetens så hade han fixat den turen galant.

Men tyvärr så är det där det skiter sig.
Chefen måste ha nybörjaren på turen för då känner sig chefen behövd. Då blir hans "jag är bra" behov fyllt.
Turen blir chefen skötebarn som han fixar och donar med åt nybörjaren, nybörjaren står och säger -Tack, jag hade aldrig fixat detta utan dig. Chefen får en ego-boost.
Vi andra har lärt oss att inte ge chefen den belöningen. Chefen stannar kvar på jorden, men så fort någon ger honom beröm så får han hybris.

En människas stolthet, envishet, favorisering och egoism kan få ett stort åkeri med 50-60 bilar och ett 20-tal släp att gå på knäna.  
 
 

Jaga! Jakt!

Va ute på promenad i går i "älg-land". Tror inte jag någonsin har sett så många älgtorn på ett och samma ställe som där. Skulle man placerat en jägare i varje torn så hade dom blivit varandras kulfång, och allt detta mitt i ett välanvänt elljusspår. Förstår inte logiken i detta, placera ut folk med bössor bland pensionärer och motionärer?!

Men hur som haver, så märkte jag på hundarna att det va mycket rörelse i skogarna, dom stannade ofta upp och vädrade med hög svans och fokuserade öron. Och när nosen gick i backen så va dom väldigt energiska och uppjagade. Förutom på kroppsspråk så kan man se på tungan om hunden är uppjagad eller stressad.

Vit/röd tunga = "Normalt"
Illröd tunga = Fysiskt utmattad och trött
Lila tunga = Stressad eller uppjagad

När hundarna börjar bli lite uppjagade i skogen så brukar jag stanna, vända och gå tillbaka eller gå in i skogen och gömma mig, just för att dom ska komma på att jag inte är där bakom, släppa viltet och komma och leta upp mig istället.
OBS!! Fungerar bara om man har skapat en stark kontakt med hunden. Går ej om hunden inte är behov av dig och anser att dom klarar sig själva. Då kan viltet anses vara mer intressant.

Mitt i detta älg och annat gottluktande område så brister husse i uppmärksamheten p.g.a av ett telefonsamtal. Jag går och pratar i telefon och i ögonvrån ser jag en älg som står och glor på oss. Hundarna ser denna älg i samma stund som jag och sekunderna efter försvinner det en älg-röv och två hund-rövar ut i skogen.

Detta är en av dom två enda gångerna jag anser att man behöver höja rösten mot hundarna. Jag ropar ett bestämt NEJ!! Finnen (Navajo) stannar upp, tittar på mig, jag visslar till och han vänder tillbaka till mig. Men Schäfern (Diablo) fortsätter. Plötsligt så hör jag hur han gnäller och ylar till, han har insett att han inte har någon uppbackning längre, han är själv. Så han gör en STOOOR u-sväng och kommer tillbaka, ur skogen, bakom mig.

Innan Diablo kom in i vår familj så la vi inte så mycket energi på detta med jaktbeteendet. Navajo sprang ute i skogen ungefär 10 meter bort, och spårade, men han stack aldrig ifrån oss.
Sen kom Schäfer och vi hade lite samma inställning med honom, brydde oss inte, ignorerade honom när han gav sig iväg.
DET VA FEL!!
Det var, för det första, oansvarigt och för det andra så är jakt självbelönande. Vilket innebär att det kvittar vad du än säger och gör, hunden får sin belöning i jakten. Och nu när hundarna var 2 så fick dom uppbackning av varandra, vilket innebar att Navajo började jaga mer och mer.

När Diablo va runt 7-8 månader gammal fick han spår på en älg som han satte efter och 300 meter senare hade han ställt upp älgen i hörnet av en åker. Där fick han blodad tand och jag insåg att jag måste ta tag i detta problem och börja korrigera när jag märker att det är vilt på gång.

Jag började med att jobba på kontakten med hundarna, såg till att jag va det roligaste som fanns i skogen. Sen fick inte hundarna gå långt ut i skogen, ifrån skogsvägen, längre. Bara en 2-3 meter just för att dom vill helst göra nr 2 i högre gräs. Hade alltid hundarna framför mig, så jag kunde läsa kroppsspråk. Och när dom börjar vädra och spåra allt för intensivt så bryter jag dom med en inlärd korrigering (jag knäpper med fingrarna eller klappar ihop händerna) Om dom inte slutar spåra och vädra för hårt så kallar jag in dom, lägger dom ner, också sitter vi där i skogen några minuter tills hundarna lugnat ner sig.

Förutom incidenten jag skrev om ovanför (vilket jag tar på mig fullständigt p.g.a telefonsamtalet och den fruktansvärda mängden vilt som hade rört sig i området) så har inte hundarna jagat nånting. Det har dykt upp harar, rådjur strax framför dom och hundarna reagerar knappt.
Jag tror aldrig att man kan få bort jakten till 100 procent, det sitter så hårt i generna. Ungefär som att en okastrerad hane blir galen när en tik löper.
Däremot har vi fått det under kontroll och jag behöver aldrig känna att jag måste koppla hundarna p.g.a vilt.

*Ta tips ifrån allt och alla och utveckla det bästa för dig och din hund*    

Tycka synd om hunden.

Ibland händer det att någon "hund-ovan" råkar trampa en hund på t.ex svansen. Då brukar jag snabbt säga, -Tyck inte synd om hunden, bara gå vidare!
Det onda ögat jag får då, där kan man diskutera "om blickar KAN döda".

Många människor vill ju gärna sätta sig på huk, klappa om hunden och fråga hur det gick, d va inte meningen m.m.
Dom menar ju väl, ur en människosynpunkt.
Men är du orolig, känner hunden av det. Hunden är redan lite orolig (p.g.a att det har ont i svansen) och den blir mer orolig om du är det.
Klappar man då hunden så får den ju en belöning för att den är orolig.
Känner man dock att man trampade rätt illa så ska man ju naturligtvis kolla så hunden är okej.

Min bättre hälft har hand om klo-klippningen här hemma. Hon är stenhård med detta att inte tycka synd om hundarna. Hon använder alltid en lugn och mjuk röst, sätter sig på golvet och lägger hundarna på rygg emellan sina ben och sen klipper hon.
Nu är ju våra hundar vana vid detta så det är ju inga problem längre, men hon fick hjälpa några med en Rottistik, för ett tag sedan, som absolut inte ville få klorna klippta.
Här kommer nästa grej som också är viktigt i sammanhanget, hon låter inte hunden komma undan.
Rottisen kunde morra och visa hur mycket tänder hon ville men Sussie slutade inte för det. Hon fortsatte vara lugn och klippte vidare.
Naturligtvis så är hon inte dumdristig, läser hon att hunden eventuellt kommer hugga, så släpper hon ju upp den, men sen när hunden är lugn, berömmer hon det och börjar igen.

Jag läste något bra i Cesar Millans bok Leader of the pack. Ett fysisk och psykiskt extremt exempel på varför man ska hålla sig lugn och inte tycka synd om hunden.
Om hunden blir påkörd!
Springer du då fram och är hysterisk och orolig så blir hunden ännu mer orolig. När hunden är orolig så slår hjärtat fortare och blodet pumpas runt snabbare. Har hunden inre blödningar eller ett öppet sår så pumpas blodet ut snabbare.
Är du däremot lugn och sansad (så gott det går under omständigheterna) så blir hunden mer lugn och sansad och hjärtat slår långsammare.

En kväll för ett tag sedan fick vår Schäfer en knäpp. Varje gång jag nös (bara när jag nös) så kom han springandes med öronen bakåt och la sig vid mina fötter. Naturligtvis så grundar det sig i något jag har gjort, vet dock inte vad det kan vara?!
Men hur som helst så tyckte vi ALDRIG synd om honom, även om han såg orolig ut. Vi ignorerade honom. Vissa gånger så gick jag ut ur rummet precis när jag hade nyst, så han absolut inte fick något "beröm" av att lägga sig vid mina fötter. Nu, veckor senare, så bryr han sig inte längre. Eventuellt så lyfter han på huvudet bara! Slutet gott, allting gott.

*Ta tips ifrån allt och alla och utveckla det bästa för dig och din hund!*

Hundar och barn.

Idag har det kommit ungefär en halv dm snö, så tösera ska äntligen få prova sina pulkor som dom fick av farbror Tobias i julklapp. Förhoppningsvis så blir det en liten promenad så hundarna kan dra tjejerna i pulkorna.

Hundar och barn.
Jag har inte varit pappa så länge, bara ett år, så jag har inte så mycket erfarenhet i detta ämne.... än!
Men det jag tänkte skriva om är hemgång ifrån sjukhuset, när hundarna ska träffa barnen för första gången.

(OBS, detta är bara tips som fungerade för min familj, det betyder inte att det fungerar för er och era hundar. Alla hundar och människor är olika)

I min värld, när det gäller hundar och barn, så finns det inget utrymme för misstag. Jag tycker det är viktigt att allt blir rätt med en gång. Så det inte uppenbaras obehagliga situationer som sen kanske inte behandlas rätt.

Vi börjar ifrån början.
Mina töser ville ut ALLDELES för tidigt, hela 10 veckor för tidigt. Vilket innebär att vi låg på sjukhus i ungefär 2 månader, 1 månad innan och 1 månad efter födsel. Men när det började lida mot att få åka hem så började vi fundera på hur vi skulle introducera barnen för hundarna.

Vi hade ju inte träffat hundarna så mycket under denna tiden, bara några få gånger på parkeringen utanför sjukhuset. Så varje gång vi träffade dom så blev det riktigt stökigt med mycket skällande, hoppande och hög energinivå. Och det skulle ju inte passa sig riktigt om dom blev sådana när vi kom hem med våra små barn.
Vi började fundera på om hundarna inte skulle vara hemma när vi kom hem, utan att vi skulle hämta dom lite senare när vi hade kommit i ordning lite. Då kunde man ta det värsta "öset" i trädgården och sen låta dom träffa barnen när dom hade lugnat ner sig lite.
Men det va tråkigt. Vi hade ju inte träffat hundarna ordentligt på 2 månader och ville ju gärna att hela "flocken" skulle vara samlad!

DÄR tror jag vi tog rätt beslut!
Vi såg till att ingen blev utesluten, alla fick vara med!
Vi kom hem, öppnade dörren så hundarna fick komma ut och hälsa. Sen gick vi in och betedde oss att barnen alltid har funnits här. Naturligtvis så märkte ju hundarna att det var något nytt men det viktiga var att vi inte gjorde en stor grej av det hela.

Är du glad och går in i ett rum fullt med ledsna människor så tar det inte lång tid innan du också blir ledsen.
Likadant är det med hundar, till en viss del.
Hade vi kommit hem och varit oroliga och nervösa över vad som kommer hända så hade hundarna också blivit nervösa. Dom läser av och reflekterar det med en gång. Men eftersom vi va lugna; stabila och framförallt glada över att få komma hem, så blev hundarna det med. Sen när allt hade lugnat ner sig så lät vi hundarna komma och nosa och hälsa på tösera.

Återigen, detta fungerade för oss, men betyder inte att det är det bästa sättet för er.

Så........ "Ta tips ifrån allt och alla och utveckla det bästa för dig och din hund"

Framför, bakom eller vid sidan av?

Ett litet inlägg till idag, enbart för att jag är på hugget nu när jag har blivit av med "bloggar-oskulden"!

Jag gick en promenad, i skogen, med hundarna innan idag och kom att tänka på ett inlägg som jag läste på Fredrik Steens blogg för ett tag sedan.

Det gällde detta med att var man ska ha hunden under promenad.
Fredrik Steen ville gärna ha sin hund gående framför sig, medan Cesar Millan yrkar starkt på att hunden ska gå bakom och eventuellt vid sidan av.

Jag håller med båda två!!

Jag vill gärna ha alla hundarna framför mig när jag går i skogen (okopplat) för att kunna läsa av hundarna i alla lägen, till exempel om det är vilt på G. Förutsatt dock att det är bra sikt framåt.

Jag vill ha hundarna vid sidan av mig när vi går kopplat, av den enkla anledningen att man ska ha kontakt.
Går hunden bakom så har jag dålig kontakt och går hunden framför så har den dålig kontakt.

Sist men inte minst, när hunden ska gå bakom.
Jag har lagt "bakom" på kommando. Det innebär att hundarna ska gå bakom mig, i min takt, utan att stanna och nosa eller kissa och utan att gå förbi. Det har gjort att dom skiter i allt runt omkring såsom vilt, andra människor m.m. Dom är så koncentrerade på att följa mig.
Jag har nytta av det när vi går i skogen på en smal stig med dålig sikt framåt. Skulle vi få möte med folk och hund mitt i en kurva så är det jag som tar "smällen". Det blir inte hundarna som möter den andra hunden först. Jag tar mötet och förhoppningsvis kan jag leda mina hundar till ett lugnt och fridfullt möte.

Så.... Nu lägger vi ner blogg och HundTankar för idag.

"ta tips ifrån allt och alla och utveckla det bästa för dig och din hund"

Introduktion

Jag är en ung man på 30 år och har haft hund större delen av mitt liv. Enda uppehållet från hund var när jag flyttade hemifrån, gick in i något slags workaholic mode och hade helt enkelt inte tid med hund.

Första hunden i familjen va en gigantisk blandrashane. Jag kommer ärligt inte ihåg vilka raser det va i han men han va helt kolsvart och stor som en Sankt Bernhard. Efter det kom 2 stycken Schäfertikar som mina föräldrar tränade och tävlade på elitnivå med, (jag själv är uppvuxen i en blomsteraffär och på Marks BHK) samt en Västgötaspets tik, som vi tyvärr inte fick behålla så länge. Hund nummer 5 blev en Engelsk Springer Spaniel tik och månaden efter så tog vi över en Bichon Frisé som inte hade det så bra i sitt nuvarande hem.

Men Nu är jag välsignad med en Finsk Lapphunds hane (Navajo) på 4 år och en Schäfer hane (Diablo) på snart 3. Jag får även den stora äran att vara med och träna och uppfostra min systers Rottis hane (Diezel), Rottis/Amstaff tiken (Shiira) och svärmors fantastiskt stenhårda Chihuahua/Yorkshire hane (Elvis)
  

Finska Lapphunds hanen Navajo 

 Schäfer hanen Diablo

• Tänkte jag skulle förklara lite vad jag menar med psykologi, träning och aktivering.

Psykologi: Delvis att kunna läsa din hund och se vad den tänker göra innan den gör det. Kunna se på din hund om den är arg, orolig/nervös, rädd, glad m.m och tips på hur man kan göra för att få bort oönskade beteenden samt förstärka positiva beteenden. Kommer även ta upp en del människo/hund psykologi. Många människor menar gott när dom gör något visst mot hundar men hundarna uppfattar det inte på samma sätt.

Träning: Det är bara allmän vardagslydnad. Att få till en snabb inkallning, lära hunden att sitta m.m.

Aktivering: Jag tycker att man ska ge sin hund en promenad varje dag minst, men naturligtvis så ska man ju anpassa det efter ras och energinivå. Mina hundar har en relativt hög energinivå så dom behöver rätt mycket aktivering för att må bra. Jag försöker gå med dom varje dag och på helger och lediga dagar så tränar vi person/sak-sök och spår. En hund som har överskottsenergi hittar på saker för att bränna energi som tex, gräva, tugga på pinna, jaga fåglar i trädgården =) m.m. Ska även ge lite tips på vad man kan aktivera sin hund med inomhus eller ute i trädgården.