Veterinärer

Jag tror att det är fyra dagar sen nu.
Jag vaknade vid 4, halv 5, gick ner för att förbereda mig själv för avfärd mot jobbet. När jag kommer in i köket så möts jag av 3 ordentliga bajshögar.
Jag vet inte vilken hund det är som har gjort det, båda två verkar glada, pigga och fulla av energi. Men jag släpper ut hundarna medan jag torkar golven och gör i ordning mig själv.

Sen fram emot 8 tiden så ringer Sussie och berättar att hela finrummet är nerbajsat och att Navajo inte kommer ner ifrån övervåningen när hon kallar på honom. Vi kommer överens om att vi ska avvakta lite och Sussie åker iväg till skolan.
Sussies syster ska passa våra töser under förmiddagen så hon förklarar läget angående Navajo och att hon måste ringa om Navajo blir sämre.

Runt lunch så ringer Sussie igen.
Navajo har knappt lämnat sin plats och dom få gångerna han rör på sig så stödjer han inte på ena bakbenet.

Nu kommer vi in på veterinärer.
Hur kan vissa veterinärer som jobbar med hundar vara så dåliga på hundar. Navajo är en väldigt stabil hund men nu är han lite reserverad p.g.a smärta. Sussie och Navajo sitter i väntrummet, veterinärer kommer ut och berättar att det är deras tur. När Sussie ställer sig upp så rusar veterinären fram med armar i luften, ställer sig över Navajo och "skriker" HEEEEEEEEEJ NAVAJO!!! Samtidigt som han lyfter upp honom..........????.........
Sussie såg på Navajo att detta va fruktansvärt obehagligt men snäll som han är så gjorde han inget. Hade det varit Diablo istället så hade han nypt veterinären på första bästa ställe.
I min värld så ska veterinären komma fram (lugnt och sansat) och hälsa på Sussie och låta Navajo få en chans att lukta på honom. Ge Navajo en chans att få en bild av vad detta är för människa. Veterinärer behöver inte bry sig om hunden innan det är dags för undersökning.

Hur som haver så gjorde veterinären en undersökning (bla röntga magen) och kommer fram till att han har lite mycket gaser. Gaserna leder till en liten infektion i kroppen som har satt sig just på benet (antog han, hatar när veterinärer och barnläkare antar). Men vi fick en pasta som han skulle få, oralt, två gånger om dagen i tre dagar. Nu har dessa dagar gått och Navajo är bra i både ben och mage.

Detta spektakel kostade oss 2700 kr och nu när vi gick ut i trädgården så såg vi att blodigt tassavtryck i snön. Schäfern har skurit upp en trampdyna!!!